Yes, det är stund för ett sånt där inlägg igen.
Här ligger jag på golvet mitt i storarummet. Tv har gått över till data så jag kan lyssna på mina sorgsna kärleks låtar så högt som möjligt. Volymen på musiken och texterna i låtarna uttrycker hur jag känner mig just nu. Tom.
Jag är inte deppig. Jag är inte glad.


Arg är nog känslan jag känner just nu.
Arg på att personer ska skämmas för den dom är. Arg över att människor inte vågar drömma och deras rädsla drar ner andra.
Jag kan inte leva i en värld där jag är omringad av människor som inte vågar. Jag måste hela tiden känna mig fri att leva. Jag kan inte ha begränsningar som att hålla tillbaka mina känslor. Om jag vill skrika så gör jag det. Om jag vill gråta så gör jag det. Och om jag ibland råkar skrika ut "jävla fitta" betyder det inte att jag inte just ordet för mig. Det är ett sätt för mig att uttrycka mig. Precis som jag ibland kan sittar och skriva, måla eller bara lyssna på musik. Allt jag gör är ett sätt att uttrycka mig och mina känslor.
Andra kanske väljer ihop en outfit efter vad dom tycker är snyggt. Jag väljer ihop en outfit som passar ihop med mina känslor den dagen. Ibland kan det bli höga klackar, ibland kan jag vilja hoppa omkring i mina converse.
Personer som ser ner på mig eller tycker att jag är konstig på grund av hur jag väljer att uttrycka mig vill jag inte ha i mitt liv.
Jag behöver frihet. Jag behöver kunna uttrycka mig på mina sätt.
Ingen ska kunna hindra en annan person att göra det dom vill.

Wow.

Några av er kommer läsa mellan raderna några av er kommer inte ens läsa detta. Jag behövde få ut detta innan jag fortsätter skriva på min egna dröm.

love♥