Alltså det här med OS. Det är inte riktigt min sak för fem öre men pappa envisas om att ha det på hela tiden så man tvingas ju se en del. Och fast jag inte bryr mig särskilt mycket så kan jag inte låta bli att bli berörd.

Jag blir nervös som satan när det bara är några minuter kvar, jag blir ett nervvrak när jag kollar på gymnastik och ser hur dem hoppar i luften och värst av allt.Jag börjar gråta som ett jävla barn när dem vinner. Att se dem där med sina jävla medaljer och världen största leende och med tårar rinnandes längst ansiktet får mitt kalla, bitchiga hjärta att totalt smälta. Värst av allt är det när det gäller Sverige såklart. Eller Asiater. Dem är liksom små. Fast jävligt många så det är inte konstigt att dem vinner.

 

Och när vi ändå är inne på bölarmoments så skulle ni sett mig på invigningen när dem nämner att detta var ett "great olympics" för det var första gången ALLA länder hade en kvinnlig tävlande med sig. Fick liksom gåshud bara genom att skriva det.