En ny text. Sådär härligt naken på onsdagkvällen.


Jag litade på dig. Jag trodde på dig när du sa att du alltid skulle vara där för mig. Jag öppnade mig för dig, delade med mig av min smärta och hemligheter. Rev mina murar. Du såg mig i ögonen, höll min hand och sa att du önskade att alla visste hur stark jag var. Sen försvann du. Lämnade mig blottade och sårad.

Jag vet inte vem det säger mest om. Dig eller mig, du som lämnar någon som precis berättat allt, någon som för första gången låter en och samma person veta precis allt. Eller om mig som är dum nog att lita på någon, jag som kanske har för hemska saker att dela med mig av så det skrämde iväg dig?

Jag vet inte. Jag vet bara att det gör ont och att jag är tillbaka på samma ruta igen. Tillbaka på den rutan där jag stänger in mig själv och inte kan lita på någon. Det spelar ingen roll hur mycket jag tror att dem älskar mig eller hur många gånger dem säger "du kan berätta allt för mig, du har rivit mitt förtroende för människor.