Eftersom pappa jobbar i Danmark och har för det mesta danska kompisar blir det en hel del "dansk-pratande" här hemma (mest för pappas del dock) och jag tänkte ju lära mig danska och valde till det ämnet när jag börja men den kursen slutade bara med att jag lärde mig några av räknetalen och inte mycket mer.. Och när det då ringer hem personer som pratar danska blir jag lika nervös varje gång. Jag fattar ju absolut ingenting (ok, lite fattar man ju men..) och det slutar alltid att jag börjar snacka engelska. Så enkelt är det - tills det ringer på pappas mobil och han inte kan svara. Ja, då är jag ju duktig och svara "Conny's mobil" och då lägger dem alltid på! Och jag står där som ett fån och inte fattar någonting. Några minuter ringer det igen och jag svarar åter igen "Conny's mobil" men dem bara lägger på. Pappa frågar då vad det är som pågår och jag förklarar att jag svarar "Conny's mobil" och pappa kollar bara snett på mig och skrattar och jag fattar fortfarande ingenting. Men Conny finns ju inte. (När vi bytte efternamn bytte pappa även sitt förnamn) Så det är ju klart att folk lägger på när jag svarar "Conny's mobil" när alla hans kompisar känner till han som Guzz och det blir ju inte lättare när dem frågar på danska om dem ringt fel..