Så här på lördagsmorronen sitter jag och funderar på saker och ting. Jag funderar på hur lustigt livet är. Hur man kan älskar människor som man en gång inte alls gillade och börja ogilla människor som man en gång älskade. Hur man hittar nya sidor av sig själv och hur man ändras som person. Detta kanske låter jättekonstig men egentligen är det inte så konstig. Man förändras. Livet förändras. Man gör saker som man inte borde göra och sen gör man saker som man borde göra. Man väljer sida. Vill man leva på den säkra sidan och veta vad som händer och hela tiden ligga steget före eller vill man inte veta vad som väntar en efter nästa sväng? Man ska ju inte bara gå igenom livet och leva utan man ska leva också! Leva på riktig, man ska göra saker som folk inte förväntar sig av en, men ska ställa till det och man ska ta sig ur det. Det är då man känner att man lever. Man ska inte låta någon säga vad man ska och inte ska göra. Ingen ska ha rätt att stoppa någon annan. Det är mitt mål i livet. Jag ska sitta på ett ålderdomshem 80+ och säga: fan vad cool jag var och fan vad jag levde. Jag vill känna att jag levde. Det är mitt mål. Det är ju vägen dit som är halva resan.