Jag tänkte skriva ett litet inlägg nu. Jag tänkte skriva av mig om allt som pågår i mitt huvud.

Jag mår inte bra. Jag mår inte alls bra faktiskt. Jag har en sån extrem ångest, mest över min praktik. Jag vill inte stå i ett kök hela tiden och göra samma sak dag in och dag ut. Jag mår inte bra av det. Jag borde inte gå hotell och restauranglinjen överhuvudtaget. Vet ni hur hemskt det är att känna att man gjort helt fel val och slösat bort tre år av sitt liv på något man inte gillar och som får en att må dåligt? Det är hemskt. Och det är mitt eget fel. Helt och hållet mitt eget fel. Det går inte att skylla detta på någon annan.

Dom senaste tre veckorna har den här ångesten blivit för stor. Jag har bara gråtit och legat i min säng och stirrat i taket. Nu i veckan tog min mamma kontakt med skolan som i sin tur tog kontakt med min praktikplats. Skolan hade ett möte och snacka med min handledare. Alla hade tydligen märkt av hur dåligt jag mår och nu får jag välja och jag vill vara kvar på min praktik eller vara i skolan dom sista två veckorna. Men att  vara i skolan hjälper inte så mycke. Jag kommer ju fortfarande vara i ett kök. Enda skillanden är att jag kommer vara med mina lärare och en massa ettor och tvåor. Och ångesten är detsamma. Så nu verkar det bara som jag har ett val kvar: få hjälp och bli sjukskriven dom sista två veckorna. Men om jag nu blir sjukskriven så har jag gett upp. Jag har gett upp. Vad ska hända sen? jag kommer gå hemma till skolan börjar i Januari och jag kommer må bra. Men sen då? Jag kommer vara i köket igen, fast bara en gång i veckan och jag kommer vara med min klass som jag kan ha kul med samtidigt. Sen tar jag studenten. Där tar ångesten över igen. Vad fan ska jag göra då? Jag har precis slösat bort tre år av mitt liv och har ingen aning om vad jag vill jobba med.

Allt känns bara så fel. Ena stunden är man bara ett barn och nästa är man vuxen och har för många förväntningar över sig.