Fan, det har krisat. Det har krisat på riktigt.
Jag kan inte sluta gråta. Tårarna spruttar åt alla olika håll och snart kommer jag fan drunkna.
Jag vet inte om det är för jag har mens och är extra känslig eller om det är för jag har fått min studentmössa eller för jag provade hela min studentoutfit och mamma och pappa gav mig "vår dotter har vuxit upp blickarna".
Men hur som helst så sitter jag och är helt hysterisk nu.

Idag är det 39 dagar kvar till studenten. Jag har prick 39 dagar kvar av mitt "barnliv". Om 39 dagar är mitt liv as I know it over. Då kommer jag vara arbetslös och vuxen.
Att sitta i korridorerna i skolan, snacka skit om tvåorna, skratta åt torra skämt, klaga på läxorna och springa fram och tillbaka från colamaskinen på första våningen, sånt som vi gör varje dag kommer vi snart aldrig mer att göra.

De som jag har klagat över i tre år är påväg att ta slut och nu är allt jag vill ha är dom tre åren tillbaka.
Jag vill inte bli vuxen, jag vill inte ta ansvar.
Jag vill vara mitt omogna jag. Jag vill kunna prata mig till bättre betyg. Jag vill kunna skolka. Jag vill kunna festa på vardagar och komma bakis till skolan. Jag vill umgås med mina vänner varje dag. Jag vill kunna ta livet med en nypa salt och bara köra på. Jag vill kunna vara jag, jag vet inte hur jag kan vara mig själv i en annan värld. Jag vet inte vad som kommer hända med mig i den här andra världen. Kommer jag misslyckas? Kommer jag bli tråkig? Kommer jag må bra?



"And so we talked all night about the rest of our lives
Where we're gonna be when we turn 25
I keep thinking times will never change
Keep on thinking things will always be the same
But when we leave this year we won't be coming back
No more hanging out cause we're on a different track
And if you got something that you need to say
You better say it right now cause you don't have another day
Cause we're moving on and we can't slow down
These memories are playing like a film without sound
And I keep thinking of that night in June
I didn't know much of love
But it came too soon
And there was me and you
And then we got real blue
Stay at home talking on the telephone
And we would get so excitedand we'd get so scared
Laughing at ourselves thinking life's not fair
And this is how it feels

As we go on
We remember
All the times we
Had together
And as our lives change
From whatever
We will still be
Friends Forever

So if we get the big jobs
And we make the big money
When we look back now
Will our jokes still be funny?
Will we still remember everything we learned in school?
Still be trying to break every single rule
Will little brainy Bobby be the stockbroker man?
Can Heather find a job that won't interfere with her tan?
I keep, keep thinking that it's not goodbye
Keep on thinking it's a time to fly
And this is how it feels"