Okej. Hejhej!

Jag är Malins andra (och bättre för den delen, hehe) halva och den delen av oss som är galen, tokig, knäpp, överdrivet pratsam och onormalt klumpig. Det är jag som säger knäppa saker som Malin måste rätta till. Det är jag som snubblar/halkar och som Malin måste fånga upp. Det är jag som alltid pratar i ett och som Malin måste knuffa till för att jag ska fatta att nu borde jag nog vara tyst. Fast en sak gör jag bra hörni - jag håller alltid vad jag har lovat. Och jag lovade Malin att jag skulle gästblogga.

Malin är min bästa vän. Jag älskar henne så mycket mer än jag någonsin kommer att kunna säga. Hon vet vad jag tänker utan att jag har sagt någonting, vet vilken Ben&Jerry-smak jag gillar bäst, vet varför jag aldrig gråter. Hon vet precis vad hon ska säga eller göra för att få mig att skratta. Malin har alla de delarna jag saknar, hon är varken klantig, överdrivet pratsam, galen eller knasig. Vi är så himla olika två personer kan vara, men ändå finns det många likheter som man kanske inte ser direkt, men som gör oss ännu bättre tillsammans.

Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag träffade Malin. Vi var sex år och gick på samma förskola, men hon gick på förmiddagen och jag på eftermiddagen så vi hade aldrig träffats. Min bästis hette Veronica, och hon hade berättat för mig om Malin och att hon var "jättesnäll" och "jätterolig" och "hade en farlig orm". Jag ville inte träffa Malin och absolut inte leka med henne för jag var skitsur för att hon "tog min bästis ifrån mig". En dag skulle vi till brandstationen och då följde hela förskolan med tillsammans - både förmiddags- och eftermiddagsgruppen. När jag förstod vem Malin var blev jag ännu surare, för hon hade en likadan jacka som jag fast hennes var silvrig och min grön. Jag kommer ihåg att Malin var åksjuk och om jag minns rätt spydde hon i en buske utanför brandstationen, haha.

Efter det började vi i samma klass i ettan. Vi kände inte varandra särskilt bra och lekte aldrig med varandra. (Ja, man sa lekte i ettan). Det var inte förrän i trean som vi lärde känna varandra bättre, men bara för att Malin "snodde" Karin ifrån mig. Karin var min bästis, den alla ville vara med och omåttligt populär på vänskapsfronten. Fråga mig inte varför. (Nej, förlåt Karin, hehe). Jag har fortfarande kvar en miljon gamla brev ifrån den tiden där jag surar på Malin för att hon stal Karin, där jag surar på Karin för att hon lät Malin stjäla henne, osv. I fyran och femman började vi "va" på riktigt. Nu sa man va istället för leka. Jag fick följa med hem till Malin och titta på klant-Hugo och äta rostade mackor. Vi tittade på Fucking Åmål, jag åt upp hela Malins ost och sedan målade jag på läppstift och pussade på hennes fönster. Hehe, jag minns fortfarande hur kul det där med fönstret var.

Riktiga vänner blev vi nog i åttan tror jag och "bäääästisar" (hehe) i nian kanske. Och sedan har det varit så. Och jag hoppas det alltid kommer att vara så. Malin är den som får fixa min möhippa när jag gifter mig, den som får passa mina framtida skitjobbiga barn och den som får slå min framtida man på käften när han har varit dum.

Och nu orkar jag inte skriva mer. Detta var jobbigt. Ge mig pepsi max.
Puss & kram!


Förlåt för detta Malin. Här kommer lite bilder som jag hittade på min data...



hehehe


Nian


ettan


sommar 08


sommar 08

okej orkar inte fler bilder nu, men måste bara lägga ut...



Hahahaha. Du vet att jag älskar dig!