Jag har behövt säga hejdå till ännu en vän.
Jag hatar att säga hejdå. Jag verkligen hatar det. Men alla måste ju följa sitt hjärta och göra det dom måste eller vill.
Usch, nu börjar jag gråta igen.
Vänskap är en av dom bästa sakerna som finns. Att hitta en person som man klickar sådär med, en person som man kan skratta och gråta med. En person som man skapar minnen med och som man kan vara sig själv till 100 procent med. Såna vänner borde man göra allt för att behålla i sitt liv. Men i bland är det svårt. Ibland tar livet oss på olika resor på olika håll och då är det upp till oss och ingen annan att hålla kontakten.

Idag flyttade min älskade Frida till dumma regniga London. Och vi kommer inte se varandra på minst tre månader. Tre månader går snabbt, speciellt under sommaren men det betyder inte att jag kommer sakna henne mindre. Vi har inte varit vänner länge men när vi väl blev vänner så klickade vi direkt och det är inte ofta det händer.
Jag kommer sakna dig min fina vän. Och jag vet att du kommer trycka dig i på min blogg varje dag och att jag kommer skicka tjatiga sms där det står att du ska börja blogga igen eller uppdatera din facebook-status mer.

Vem ska nu följa mig hem när jag är full? Vem ska jag lära att shota tequila? Vem ska jag gå omkring ofräsch med och äta ben and jerry? Och vem fan ska jag jävlas med killar med?