Jag har panik. En jävla massa panik. Inte som jag mår dåligt men det känns som jag inte lever tillräckligt. Det känns som jag låter livet gå förbi och jag inte är med. Som jag missar en massa.
Jag är uttråkad. Omotiverad. Det enda jag vill göra är att packa min väska och sticka iväg ett tag och se vad som händer. Men det är jag för rädd för. Man vet aldrig vad som kan hända. Det är en sjuk värld vi lever i.
Jag vill sätta mig i en bil och bara åka iväg och se vad som händer.
Jag vill åka in till mitt älskade Köpenhamn och njuta.
Jag vill resa utomlands och göra galna saker.

Jag behöver en förändring. Något nytt.
Annars spricker jag. Och då vet jag inte vad som händer. Jag har ingen skola längre, jag är myndig. Jag har inga hinder längre.

Panik.