Efter skolan åkte Alex, Jenny och jag till mobilia för en fika.
Såklart kom vi in på ämnet studenten och balen.
Kan ni förstå att det bara är tre månader kvar? Tre månader. Det är ingenting. Jag kommer vara helt förstörd på studenten.
Hela den här tiden av ens liv är över. Skolan är slut. Man är vuxen.
Alla människor som man tar för givet att träffa varje dag kommer försvinna. Inte alla, men några kommer man inte träffa igen. Och egentligen spelar det inte så stor roll vilken kontakt man har, dom har ändå varit en del av ens liv i tre år.
Dom man har kommit nära. Dom man alltid bråkar med. Dom som man skapat minne med som kommer hålla livet ut. Dom man har hemligheter med. Interna skämt, allt.
Hur fan ska man bara gå vidare? Några av oss kan knappt vänta till det är över, för andra är det en madröm.
Det gäller att ta vara på den korta tiden som är kvar. Om ett ögonblick är det över.
Det spelar ingen roll hur nära man är, detta är männsikor som man spederat dom senaste tre åren med. Dom kommer alltid finnas där i våra minnen. Bra som dåliga.